på en grusplan nedanför fönstret från oss
snurrar en upplyst bil
i den perfekta cirkeln förföjer den oss
runt, runt, mil efter mil
du står bakom gardinen och gömmer dig
livrädd att synas, bli sedd
du viskar med gråten i halsen till mig
”få dom att sluta, jag är rädd”
jag sätter mig bredvid och tittar ett tag
det är tyst inga motorljud hörs
bara gummi mot asfaltklätt underlag
är det enda som tystnaden stör
vi sover med sänglampan tänd varje natt
det gäller att vara beredd
men i tystnaden viskar du sömnlöst till mig
få dom att sluta, jag är rädd
jag tittar mot fönstret och ljuset slår in
från strålkastarn varje minut
exakt som en klocka igen och igen
jag vet att det aldrig tar slut
jag vet inte om jag orkar mer
ingenting är rätt
om du lyssnar så hjälp mig snälla jag ber
få dom att sluta, jag är rädd
||: Am7 D9/A :|| Am7 G F Am ||