jag ser en långsam snigel släpa sig framåt
uppför en naken kvinnas släta hy
efter sig lämnar den ett spår utav svårmod
en känsla som för kvinnan är alldeles ny
hon suckar och stryker med ett finger över snigeln
som stannar och kryper in i sitt skal
hon ser ned på magen där snigeln har stannat
och ser i spåret som torkar, ensamhetens kval
hon skrattar och föser med glädje bort tanken
på att vara där kärleken inte är allt
hon tänker på sommaren, på rosor, på honung
men snigeln i sötman spridit sitt salt
den kryper nu vidare och närmar sig bröstet
och hjärtat som allt snabbare slår
snigeln som förut var harmlös och sorglig
är nu kniven som förvandlar spåren till sår
hon reser sig upp och låter snigeln falla
ned på marken som av morgonens dagg är våt
hon springer genom skogen, förblindad av tårar
då snigeln förvandlat hennes lättja till gråt
hon skriker en dödspsalm långt bortom hörseln
som kastas mellan ångest, smärta och sorg
tistlar och rostaggar sliter i huden
hjärtat pumpar vildsint i hennes bröst
hon springer och springer tills hon kommer till havet
till en strand som hon dansat och levt på som ung
flickan sätter sig ned på den av sol värmda sanden
plötsligt är flickan alldeles lugn
hon finner små snäckor uppsköljda av havet
och placerar dem runt sig i en ring
det självklara handlandet gör henne lycklig
det är vackert, hon är vacker, det är allting
||: Em (GF#) Am (CH)/(GF#) :|| Em Cmaj7 Ak Hk ||