jag vänder blicken bakåt
mot de ögonblick som gått
mot de år av tid jag aldrig får tillbaka
jag är mig själv att skylla
jag ensam valt min lott
att för evigt ordningen bejaka
jag fram till nu har levat
i de anspråkslösas dröm
jag min ensamhet till självgodhet förvandlat
men det tär så hårt på kroppen
att leva i en lögn
att sin spegelbild för evigt ha förbannat
en evighet av ensamhet
är straffet för min synd
att så envist efter allvisheten trängta
att söka sanningar i kaos
mig allt övrigt blev en tyngd
blott kunskap fick mitt frusna jag att längta
jag ville få en glimt av planen
allt annat var chimär
jag ville strukturera allt i mönster
först nu har jag förstått att
situationen är prekär
att min utsiktsplats ej har några fönster
jag hoppas att min bikt
ej för svår är att förstå
mina år allena gjort mig lite gaggig
jag vill med denna visa
mina sista vänner nå
de för vilka jag ej ännu gjort mig taggig
jag vill med detta visa
hur min efterforskning gått
vad jag lärt när jag i ensamheten bodde
det sammanfattas nedan
blott ett har jag förstått
jag älskade er mer än jag trodde
||: Dm Dm/C G7 B7 :||: Gm B7 Dm F :||