Sången börjar precis när du
faller
Det är höst nu och skogen är
grå
Du faller, du tappar balansen
från och med nu kommer ingen
förstå
Det börjar med en känsla av
saknad
du är yr men fortfarande glad
Sen kommer en våg utav ångest
över något men du vet inte vad
Sen börjar du långsamt att
minnas
det är nu du mår som allra
sämst
Något så sorgligt att det ej
borde finnas
något oåterkalleligt hemskt
En tår rinner het utmed kinden
en halvhissad flagga slår
trött
mot flaggstången, bortglömd av
vinden
det är ett litet plastdjur som
dött
Plötsligt ditt öra av ljud nås
som en viskning sen mera
konkret
fyra nedstämda män i sombreros
spelar requiem tyst på trumpet
Om ett plastdjur dör så kommer
allting att dö
||: F#m F+ A/E H/D# D A/E :||:
Am7 D9K :||: D A/E :||