Vid stranden utmed floden
finns ett slitet gammalt hus
som balanserar på lodräta
stockar
Det är fuktigt och kyligt och
huset saknar ljus
men det finns något där inne
som lockar
Från fönstren på huset
strömmar underbar musik
Genom fukten och frusna
hjärtan skär den
och varje takt känns självklar
och varje ton unik
Det är den vackraste musiken i
världen
Det är en liten orkester med
en sorgsen dirigent
vem som skapat musiken är en
gåta
men om man lyssnar noga mellan
toner och fragment
så kan man höra dirigenten
gråta
Och alla grät och kände vilken
passion han måste ha
för musiken och för konsten
och för livet
för innerst inne visste vi att
inget slutar bra
och att ingenting är värt att
ta för givet.
Och en dag så kom hon, till
slut det måste ske
hon stod långt bak
betraktandes det hela
Dirigenten höjde taktpinnen
och räknade tyst till tre
och alla i orkestern började
spela
Och varje takt var underbar,
melodin var absolut
och flickan var vänd mot
dirigenten
Hon viskade att hon älskade
och all musik tog slut
och allting omslöts av sömnen
||: Em Em Cmaj7/G Em Cmaj7/G
Em F#7 H7/F# :||